Blev våldtagen när jag var 14 av en tjej i årskullen över mig. Nedsupen så till den grad att jag inte kunde prata eller ens hålla ögonen öppna. Första gången jag drack alkohol. När jag låg på golvet så kände jag att hon tog av mig byxorna och sedan började hon rida mig. Jag försökte knuffa bort henne men spagettiarmar gjorde den saken omöjlig (det här att man inte kan få ofrivilligt stånd vid våldtäkt eller att man inte kan få stånd för att man är för full är inget annat än sexistiska myter som används för att trycka ner våldtäktsoffer).

Det var så jag förlorade oskulden. Hade inte ens pussat någon innan dess. Jag missade ett antal skoldagar efteråt för att jag var "sjuk". Mådde piss. Fick samtal från skolans rektor att jag skulle kolla dit och förklara mig. Jag berättade för henne exakt vad som hade hänt och hon var väldigt tydlig med att jag skulle hålla det för mig själv. Detta var 2006 och inte någonting som skedde för evigheter sedan.

Varje gång jag försökt lyfta detta (det tog något decennium men sedan valde jag att faktiskt inte vara tyst) så möts det med hån eller "äh, du ljuger". Dock inte av män, som det så ofta påstås. Nej, det är kvinnor som hånar och försöker tysta. Och det är något flera andra manliga överlevare också vittnar om, men inget vi får tala högt om.