Jag har gått igenom något liknande. Jag har försökt göra någonting åt min äldre bror sedan jag var 15 år gammal, och nu är jag 23. Det enda felet vi gjorde var att ge honom så många chanser, och att rädda honom hela tiden. Många är oföränderliga tills de möter ÄKTA svårigheter i livet, där ingen längre ser efter dem. Ring polisen om han är våldsam, och förhoppningsvis så inser dina föräldrar tillslut att han måste få klara sig själv. Jag fastnade i skuldkänslor för vad som skedde mina föräldrar i allt detta, men i slutändan borde jag bara ha insett att jag inte kan styra deras val. Det viktigaste är att man gör allt i sin kraft för att inte dras ner med allt detta, utan förstå att det kommer bli bättre tillslut! Du är inte ensam, vi är tusentals som har kämpat med denna livets gåta!

Prata med någon du känner att du kan lita på, en lärare eller en vän. Håll inte skiten inom dig, utan sträck ut en hand till en kurator genom skolan eller dylikt. Jag lider med dig, och önskar att jag hade snabba lösningar att ge!