Jag var en ganska så irriterande unge på lågstadiet då jag lätt blev uttråkad och låg långt över nivån jag erbjöds. Så kombinationen av att vara tvingad till att hålla samma tempo som alla andra med att jag blev uttråkad av det, gjorde att jag tog ut det på alla runt omkring. Till slut hade lärarna något emot mig vad det gällde allt så jag fick skit för allt. Men iaf. Behövde gå specialklasser vilket inte ledde någonvart och jag blev bara ännu mer frustrerad. Minns att jag behövde gå någonsorts specialidrott pga något vilket var under roliga timmen för övriga i klassen. Hatade det. Började första klass -94 så allltså mitten till slutet av 90-talet blev jag behandlad som ett sär som bara stör. När jag var 21 år fick jag diagnosen Asperger och allt föll på plats men då var redan 21 år förstörda. Tack vare dumma jävla iqbefriade kärringjävlar till lärare på lågstadiet som fortfarande var fast i 50-talet.