Jag försökte bara visa på ett enkelt exempel som alla kan relatera till (tjocka sulor - Gröna Lund). Jag försökte inte likställa de båda tänjda gränserna.. Även om du och din familj inte lever i skottlinjen kanske alla förutsättningar för att överleva ändå är körda. Tror sällan målet är att komma till Sverige och för resten av livet leva på bidrag. Jag har aldrig hävdat att det enda han vill är att komma hit och leva på andras bekostnad. När vi som land beviljat uppehållstillstånd är det ju helt upp till oss att förvandla dessa "kostnader" till "intäkter". Ingen av oss vet om hans mål var att få hit hela familjen och så fort som möjligt få hela sin arbetsföra del av den samling människor som utgör hans familj i arbete. Att direkt börja bidra med skattepengar och använda intjänade pengar i samhället. Det är ingen skitstövel i mina ögon! Om han inte blir utanför jobb och samhälle blir han ingen belastning, om han inte blir en belastning blir hans barn i skolan inte heller det. Allt färgas av varandra, med största sannolikhet kommer det gå käpprätt åt andra hållet om han blir placerad i en redan segregerad förort utan framtidsutsikter, indirekt dömd till ett liv av utanförskap och bidragstagande. Inte förrän det händer så blir denne man med familj en person som lever "på vår bekostnad". Vi gör liksom A men inte B, C och D rätt.. Där är vårt problem som sedan blir hans problem och alla andra invandrares fel, oavsett rätt eller fel asylskäl. Det problem som sedan skapar ännu större problem där folk anser att det är invandrarnas fel att saker och ting är som dom är, när vi egentligen bara har oss själva att skylla.