Jag är kvinna i Stockholm, och de senaste åren, så har jag bara blivit mer och mer rädd att vara ute. (Anekdot: blev utsatt för rånförsök av två killar, men ingen som bryr sig om sådana småsaker längre.) Men, det här året har varit värst, för man hörde att polisen inte är tillgänglig längre för vanliga medborgare som utsatts för "mindre brott" som sexuella trakasserier eller trakasserier i allmänhet. Det enda jag hör nuförtiden är att polisen är helt upptagna med att förhindra bråk på asylboenden, jobba som gränskontrollvakter och att jaga storskalig organiserad brottslighet. Jag känner dock otrolig sympati med vår poliskår. Det kan verkligen inte vara lätt. Men det har fått mig på allvar att tänka på att införskaffa pepparsprej och larm.

Det som hände i Köln var verkligen uppskakande för mig. Speciellt den halvhjärtade reaktionen i Sverige inför en sådan oacceptabel och barbarisk händelse. För första gången i mitt liv, så känner jag mig genuint begränsad som kvinna.

Därför vill jag också göra något konkret. Jag är skitarg att kvinnor (och andra grupper som är utsatta för medeltidsmentalitet) ska känna sig otrygga på detta sätt. Idag. I Sverige. När jag hörde om Köln, så ville jag ut och demonstrera, "Ta tillbaka natten". Mobilisera kvinnor, stärka kvinnor som idag känner sig isolerade och rädda pga av dessa händelser. Tyska kvinnor i synnerhet som tvekar att delta i festligheter, stänger in sig själva, håller människor på "armlängds avstånd". Visa att européer inte accepterar denna attack och att vi är beredda att slåss för saken. Att debattartiklar måste skrivas, politiska påtryckningar, ändra på lagarna. Jag ville att nån grupp skulle känna sig upprörda och manade till att ordna nåt. Men icke. Jag själv vet ingenting om hur man mobiliserar, och även om jag gjorde det så är det sorgliga att få verkar genuint upprörda över händelserna.

Det jag skulle vilja göra är att uppbåda en jättegrupp av svenskar som reser till Festivalen i Köln i början av februari som en symbolisk gest.