Det är svårt i allmänhet att veta vad andra vill, och det är svårt att förmedla det. Har som kille varit i sitsen att någon tolkar ens intresse som endast sexuellt när man är minst lika instresserad av mys och att ha någon att bry sig om. Det är svårt att övertyga andra om ens intentioner också, de flesta gillar ju sex men det är svårt att bevisa att det inte är huvudsyftet när någon anklagar en för det.

Tror det här är ett dilemma som påverkar båda könen. Jag har träffat tjejer som skickat signaler på att de velat ha något seriöst eller iallafall långvarigt intimt men där det sedan visar sig att de bara sökt bekräftelse av mig. Att den situationen återuppstår för båda könen gör det jävligt knepigt att ta sig förbi den barriären av "är den här personen ytlig och väldigt bra på att dölja det eller är de en genuin person?" Det skapar typ ett klimat där otydlighet är den bästa strategin då det låter alla avsäga sig skuld ifall situationen inte blir så seriös/oseriös som de hoppats på.

Det är på något sätt tragiskt att det finns de här två kategorierna av människor i båda könen och att den ena kategorin gör det svårare för den andra att träffa liksinnade. Blir man bränd på det där sättet blir man också försiktig, och det skapar ett väldigt kompetitivt klimat i slutändan där man tävlar om att inte visa sig sårbar först för då får den andra personen makt över en. Har intalat mig själv om att det är viktigt att fortsätta vara öppen trots att man blivit bränd av det, annars kommer man nog alltid vara fast i den där cykeln av att vara på sin vakt runt främlingar, båda får intrycket av varandra att den andra är ytlig eller oärlig och det blir aldrig nånting mer.