Jag har inte jättemycket erfarenhet av arbetsintervjuer, utan har bara behövt vara på några stycken. Men det kanske i sin tur tyder på att jag tenderar att besvara frågorna vettigt, då jag i stor utsträckning gått vidare i processen och sen fått jobben.

Jag ser intervjuer som en dialog, hellre än ett förhör. Jag är inte rädd för att ställa frågor själv och ibland be dem utveckla eller förtydliga frågor om jag tycker de är otydliga, eller om jag blankar och inte har ett svar. Intervjuerna blir både enklare och trevligare när man pratar lite mer fram och tillbaka, och från vad jag uppfattat så verkar lite mer engagerade frågor uppskattas.

Jag har i alla fall när jag fått den frågan poängterat att frågan är lite svår att besvara när den är så öppet ställd, följt av att sen besvara den ärligt, men med personliga egenskaper som jag känner kan vara relevanta för tjänsten och arbetsplatsen. Personliga egenskaper som jag tycker om hos mig själv, och som jag tror kan visa för rekryteraren att jag är relevant för deras tjänst. Är det ett socialt arbete trycker jag på mina socialare sidor, hur jag trivs och fungerar i grupp. Att jag tycker personlig attityd och allmän sinnestämning är viktigt för gruppens kollektiva trivsel på en arbetsplats, och att tidigare kollegor uppskattat min entusiasm, mitt stöttande och mitt engagemang att främja gruppens gemensamma arbete. Är det ett mer självständigt arbete trycker jag istället på saker som disiciplin och pålitlighet. Att jag är en person som vill utföra mitt arbete väl, och att jag uppskattar friheten av att kunna styra och planera hur jag utför arbetet på ett för mig logiskt och effektivt sätt.

Ibland följs det här upp med följdfrågor av rekryterare, typ att de vill de att man sätter en påstådd personlighet eller färdighet i relation till någonting man gjort tidigare och då får man möjlighet att göra det också.