Jag har själv mått dåligt ganska mycket även om jag inte är så gammal pga grov mobbning när jag va liten och psykisk ohälsa i familjen som då har påverkat mig. Har varit på BUP några gånger och har varit på utredning hos socialen två gånger. Jag är inte diagnotiserad med något men jag kan ändå förstå vad OP menar. Såklart ska inte dödshjälp tillämpas någon som har varit deprimerad i ett år eller kortare och som inte provat terapi eller mediciner. Men när man har provat terapi, mediciner och mått dåligt under en längre tid (Kanske 3 år eller så) och fortfarande är deprimerad eller lider av andra psykiska sjukdomar så tycker jag ändå att man ska få avsluta sitt liv värdigt även om man har provat allt som går. Oavsett hur det är så är psykisk sjukdom minst lika lidande som en annan sjukdom och borde hanteras som det. Vill man avsluta sitt lidande efter att ingeting fungerar så tycker jag att man borde få göra det ändå. Antagligen kommer det antingen sluta med att personen tar livet av sig eller lever resten av sitt liv med dom här besvären. (Vill tillägga också att man såklart inte ska ge dödshjälp till personer (Som jag) som är i sånna tonår, som jag har förstått det så är det vanligt att man har känslor under tonåren som senare går över)