Jag tycker att det är lite tråkigt att Dahlberg nästintill förtalar begreppet 'godhet' på det sättet som hon gör. Ingen skulle väl påstå att avsaknaden av godhet skulle vara det vi bör välja, det är ju så rent utifrån vad begreppet uttrycker. Jag tolkar hennes text då snarare som ett missnöjesrop innifrån en viss diskurs, nämligen vår egna politiska dito, och dom dogmatiska förställningar vi har om saken.

Men jag tänkte väl att, istället för att bara käbbla, kanske försöka säga några ord om saken som kanske kan betyda något. Om vi tar begreppet 'godhet' nudå, och inte bara ser det som något som endast har verklighet såsom vi idag begreppsliggör det, utan som ett kall eller ett syfte till det föredragbara i dess rena form - ja - som något som nödvändigtvis undgår och undviker begreppsliggörning, så följer vissa intressanta saker.

För det första så blir ju alla redogörelser om det goda nödvändigtvis bundna av sin samtid, och framstår som endast artefakter av sin tid, och på så sätt kan endast peka på hur det goda synligkommer i någon tid och några omständigheter och till något förnuft (för det är medelst förnuftet vi begreppsliggör). Det goda självt bör då alltså framstå som det syftet eller kallet som tänkandet om det goda är i tjänst för, utan att det goda någonsin kan fastspikas, eller påstås som någon uppenbar form. Tänkandet, menar jag då, kan inte lova uppenbarelse, varken i sin aktivitet eller kommunikation, utan lämnar någonting efter sig som alltid är en produkt av vad det syftar på.

Den andra saken är då om hur vi ska tolka missnöjet med den godhetssträvan som Dahlberg tar upp. I min åsikt så är ju då det missnöjet inte så mycket riktat mot godheten självt, utan dom, som jag nämnt, dogmatiska åsikter som finns idag om det. Om varje tid behöver förhandla fram, genom allmänt samtal, hur vi ska se på saken, så bör det missnöjet tolkas då som ett missnöje med idéerna och begreppen om det. Kanske borde vi ta Dahlbergs kritik som en kritik om att våra idéer inte längre är i enlighet med dom verkligheter som livet föreslår för oss, och att vi måste slå oss ur deras bojor och skapa nya.

Vad som skulle innefattas i det har jag ingen aning om.