Jag har liknande erfarenheter av det du skriver. Inte så aggressivt som du varit med om men många som stirrar/glor och allt för många direkta konfrontationer där de har pratat med mig för att bjuda ut mig på dejt, kaffe, whatever (en friade till mig på öppen gata t.ex... ) och fråga mig allt mellan om jag är gift, vart jag bor osv osv. Innan jag gifte mig var det svårare att värja sig mot dessa inbjudningar då dom sällan tog ett nej. Dock har jag har märkt att de många verkar hålla sig undan och rent av sluta glo när dom ser vigselringarna och ser dom inte vigselringarna är jag snabb på att säga att jag är gift och således inte intresserad. Men det är ju att föresätta att man träffar en person som inte bara ger sig på en eller är hetsad av sina vänner.

Jag som har resting bitch face kommer nog undan en del cat calls för att jag nog ser ut att vilja styckmörda folk i min direkta omgivning (även om jag faktiskt är på bra humör och inte alls är arg eller upprörd). Men det är sant, går jag ensam hem en kväll ser jag alltid till att ringa min man eller en vän, det känns liksom tryggast så. Vilket är rent av löjligt för jag har sedan många år tränat kampsport så kan jag försvara mig om någon skulle ge sig på mig. Skulle någon ge sig på mig, oavsett nationalitet, så är det bästa att sikta på skrev, knäleder (kan dom inte stå kan dom inte springa efter) samt ögon/öron/näsa för att komma undan.

Det är nog det enda jag känner att jag faktiskt kan göra.. se till att jag kan reagera om jag skulle behöva det, att våga gå in och försvara mig om situationen kräver det. Vet inte om eller hur detta kan vara till hjälp men det är mina tankar och funderingar kring situationen.