Du verkar dåligt insatt i vad en enskild väg är.

En stor andel av de enskilda vägarna är skogsbilvägar som i många fall inte är öppna för allmän motorfordonstrafik.

Enligt sidan finns det 9 850 mil statliga vägar, 4 100 mil kommunala gator ca 7 700 mil enskilda vägar som får bidrag av staten. Dessa vägar är öppna för allmänheten. En överhängande stor del av resten av de enskilda vägarna är uppfartsvägar, åkervägar eller vägar som enbart är till för tillåtna fordon eller markägarna själva. Jag har en enskild väg, en 300 meter grusväg som jag står för underhållet av. På den sitter en förbudsskylt för motortrafik eftersom det skulle bli ofantligt dyrt för mig med underhållet om kreti och pleti skulle börja använda den för sina dagliga turer.

E6'an, t.ex, är en statlig väg. Hur tänker du att den skulle fungera som en enskild väg? Skulle någon äga vägen som går genom deras mark och gladeligen frivilligt bekosta underhållet av en bit väg som tusentals bilar färdas på varje dag? Knappast. Vem ska betala för deras underhåll? De själva? Bilförarna? Ska jag köra genom 15 olika vägtullsbås på vägen till jobbet för att markägarna ska ha råd att bekosta sina vägar?

Vem ska planera och bekosta nya allmänna vägar? Vem ansvarar för säkerheten och utbyggnaden av det existerande vägnätet när olika delar av samma väg kan ägas av flera olika personer?

Du får gärna också utveckla vad du menar med välgörenhet. Menar du att folk på eget bevåg ska betala till en välgörenhetsorganisation som sköter våra vägar?