Kan inte säga att jag blev mig själv igen. Men tänker sen några år att jag helt enkelt är någon annan idag och att förändringarna som varit också beror på att jag blivit äldre, jobbar med annat etc och att 2010 (då jag gick in i väggen) snarare är en förändring av flera (om än mer radikal).
Jag har en nära vän kvar (som även kände mig före). Hon brukar säga att jag var väldigt social tidigare, att jag var en sån som kunde få kontakt med vem som helst och lärde känna folk överallt. Men numera är jag hyfsat isolerad och i perioder ganska skygg. Bor i hus men rör mig sällan långt utanför (jobbar hemifrån med förtroendearbetstid, träffar sällan kollegor). Det är vissa saker som håller mig över ytan snarare än att mitt liv är hållbart.
Tänker att jag ska göra nån större förändring snart. Har tänkt så i 3-4 år nu. Jag tror fortfarande det kommer att ske (inte av sig självt).
Har fortfarande problem med att hantera stress. Det är ganska centralt i mitt liv. Har lätt för att bli överbelastad. Får väldigt svårt att koncentrera mig och blir svår att ha att göra med. Allting måste göras långsamt och jag har svårt att fatta vad folk säger eller vad de menar. Får svårt att prata/formulera mig och hålla en röd tråd. Det är oerhört frustrerande. Jag kan bli aggressiv av det (mot mig själv). Har haft panikångest eller nån form av panikattacker. Har lätt för att börja gråta (så otroligt skönt). Var ljudkänslig och kan fortfarande bli ljudkänslig ibland när det har "gått utför" för många gånger på kort tid. Tror det kan beskrivas som att jag får svårt att filtrera bort ljud snarare än att ljud blir höga. Annars mycket allmänt, som låg energi. Typiskt under första 1-2 åren var att inte komma upp ur sängen överhuvudtaget eller att det tog tre timmar att komma upp och fram till köksbordet. Det senare återkommer ibland i lite lättare form.
Började jobba igen efter drygt ett år (30% under drygt två år). Det var betydligt mycket jävligare. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det var när jag gick in i väggen. Kommer mest ihåg det som en lättnad när jag avbröt allting jag höll på med och drog mig undan från hela mitt liv i stort sett.
Jag känner mig otroligt lyckligt lottad över den vän jag har. Utan henne hade jag inte orkat helt enkelt.