Ingen mår i förlängningen bra på en plats där skillnaderna mellan dem som har och inte har blir alltför stora och synliga. Då riskerar platsen att drabbas av konflikter som påverkar alla. Ett tydligt sådant exempel är skjutningarna och bilbränderna i Malmö. Det som sker påverkar inte bara dem som bor på platsen nu utan även nästa generation. Amerikansk forskning visar hur svårt det är för barn uppvuxna i utanförskapsområden att göra klassresor och det finns liten anledning att tro att det skulle vara annorlunda i Sverige.

eh, va? du kan ju i Sverige idag säga fuck this, ansöka till Högskolan och bli vad du än vill och få ekonomiskt stöd från staten för att göra just detta.

känner inte riktigt att amerikansk forskning är är relevant.

Den ekonomiska segregationen gör också att människor som bor i attraktiva städer i allt högre grad bara träffar andra med ungefär samma bakgrund i ungefär samma inkomstgrupp.

no shit. läkare hänger med läkare, svetsare med svetsare. hade alla tjänat precis lika mycket hade läkare än hängt med läkare, och svetsare med svetsare. man söker sig till liksinnade liksom.

Men det behövs en betydligt mer aktiv diskussion om hur attraktiva städer kan bli bra platser för fler än bara en liten del av befolkningen. Om frågan inte tas på allvar riskerar städerna på sikt att i allt högre grad bli arenor för konflikt snarare än platser för tillväxt, kreativitet och innovation.