Jag har blivit mobbad delvis under min uppväxt, skillnaden mot många andra som blev mobbade är att jag också hade många kamrater och inte hade några sociala problem under mina uppväxtår. Jag var alltid "tjockisen" då jag hade ett par extra kilo som barn/ungdom. Ofta fick jag kommentarer som "fetto", "tjockis", osv. osv. av det coola gänget i plugget. Ibland sade jag ifrån men ofta ignorerade jag bara det som sades. Detta pågick sporadiskt från mellanstadiet till högstadiet. Idrotten var så klart värst, och jag ville alltid duscha sist för att undvika kommentarer.
Jag minns att mina fotbollstränare ibland gick över gränsen, det var ungefär samma personer i laget som jag umgicks med i skolan och det var ofta en härlig stämning under träningar och matcher, vi spelade från 6-7års ålder till 9:an, men det hände några gånger att jag grät på väg hem från några matcher och träningar. Ingen lust att gå in på specifika händelser, då det kan förklara vem jag är (osannolikt, men ändå).
Det var således endast totalt ett tiotal personer som mobbade mig, resten var hur schyssta som helst. Hade jag blivit totalt utfryst, konstant mobbad etc. så vet jag inte hur det hade slutat.
Mitt bästa tips är att se till att inkludera barnet i gemenskapen, sporter (jag spelade fotboll och innebandy) gjorde att kamratskapet ökade. Se till att det finns barn som går i samma klass/skola i det lag som barnet spelar i. Andra saker jag komma på är att vara aktiv med att gå på kalas, se till att barnen umgås sedan dagis/sexårs. Jag fick mina närmsta vänner på dagis, vi gick i samma klass därefter. Mycket enklare den vägen.
Ibland fantiserar jag om att hämnas på de två individer som mobbade mig värst (varje dag då vi sågs, grova påhopp), men ingenting som jag skulle göra i verkligheten så klart. Det faktum att de förmodligen numera är värsta sortens WT som endast ser nöje i att supa sig fulla och kolla på teve är hämnd nog. Men visst har det satt psykiska spår i mig, ska jag var helt ärlig kan jag tänka på att knäcka deras knäskålar ibland.
Våld kan nog fungera, att sköta det via kuratorer etc. tror jag inte fungerar. Jag kontaktade aldrig någon eller berättade om det som hände för mina föräldrar eller lärare. En kompis till mig var också utsatt av samma gäng, men det var inte en konsekvent mobbing utan snarare en konflikt. Han slog ena killen på käften, därefter hade han inga problem. Ibland kan dessa infantila avskräden endast förstå våld.
Jag önskar att jag hade kämpat mot och använt våld istället, inte övervåld men tillräckligt för att skicka ett budskap.